Svärmor har alltid en tvål som luktar så gott när vi besöker dem i Frankrike. Precis så som tvål luktade förr. När jag var liten. Svag fräsch doft av tvål. Riktig tvål. Utan några konstigheter.

Så sist vi var i Frankrike köpte jag med mig lite tvål. Den söta lilla tvålen står och förgyller vår diskbänk. Tillsammans med en blomma. För man behöver fina saker att titta på när man diskar. Så är det bara.
Vi har även en duschtvål av samma märke… doftar ljuvligt. En av mina favoriter.

För ett tag sen skymtade jag tvålen på en av Fantastic Franks underbara bilder och blev lite överraskad. Där stod den så fint på en diskbänk. Med en massa andra härligheter. Och jag glömde ”pinna” bilden. Typiskt. Det var en inspirerande bild. Irriterande att jag glömde – och nu inte hittar den. Sånt kan störa mig så otroligt mycket.

Nåja, kanske den dyker upp igen någonstans där ute i härliga internet-världen.

Sen vi köpte vårt drömhus har vi hela tiden funderat och tänkt hur det ska bli med jobb och förskola för barnen. Vi ska flytta, jag ska börja jobba, Johan börja på förskola och Alexander byta förskola. Allt på en och samma gång. Det blir liksom lite för mycket för vår lilla familj.

Eller i alla fall mamman som haft stor ångest. Främst oro för Alexander. Jag tror inte han tar förändringar så bra. (eller så är det jag som störst ångest… antagligen är det så. ja.)
Så vi beslutade att han skulle få börja på nya förskolan redan i augusti eftersom tanken är att jag ska börja jobba tidigare än vi först beräknat.

Men efter att sagt till på förskolan att han inte kommer gå höstterminen ångrade jag mig. Jag fick värsta ångesten och tänkte att det blir nog bäst om han går på sin förskola, sitt Pytte, tills efter flyttröran har lagt sig. Strunt samma om jag måste börja jobba, strunt samma om Magnus jobbar dubbelveckor. Vi får pussla ihop det på något sätt.

För åh. Det värsta med att flytta det är att vi måste byta förskola! Vår första tanke när vi bestämde oss för att köpa 30-tals huset var att vi måste byta förskola. Hemska tanke!
Vi trivs så bra (framför allt Alexander!) med Pytte och fröknarna. Och montessori i allmänhet. Helst skulle jag vilja att pojkarna fortsatte på Montessori-skola men tyvärr finns det ingen dit vi ska flytta. Och vi vill att pojkarna ska gå i förskolan i samma by som vi bor just för att de ska få kompisar i närheten.

Hur som helst. Det ordnar sig nog. Nu kommer pojkarna börja först i januari på nya förskolan. Så slipper jag oroa mig för detta och istället koncentrera mig på flytten till nya huset. Det blir nog bäst så.

+ De fina bilderna tog min vän Pernilla på nationaldagen. Det är en lyx att ha en vän som är fotograf. Att få en vacker eftermiddag förevigad där till och med jag fastnade på bild. (Apropå att inte finnas med på bild med sina barn.) Tusen tack! ♥

När jag var liten fick jag höra att jag hade rådjursögon. Jag förstod inte riktigt vad dem menade. Men så slog det mig plötsligt.
Alexander har fått ärva mina rådjursögon. Hans stora ögon är ofta fundersamma och ibland långt borta i blicken. ♥

Som på bilden. Nyvaken och blicken är långt långt borta.

Jag gillar bilden väldigt mycket även om den är mörk och grynig för att det är morgon och för att den är tagen med iPhone. Jag hade aldrig kunnat ta bilden med systemkameran.
Ögonblicket hade försvunnit förbi innan jag rest mig, hämtat kameran och tagit bilden.

Finaste Alexander. Vår älskade pojke med många tankar och stor fantasi. ♥

Jag pratar mycket om ekologiskt. Hur viktigt det är med naturliga råvaror som inte är bekämpade. Närproducerat och ekologiskt. Jag köper alltid ekologiska hudkrämer, schampoo och tvål till barnen. Det är viktigt att vi vet vad vi smörjer in på huden på våra barn.
Vi försöker köpa ekologiskt så mycket det bara går. Allra helst KRAV-märkt. Och är noga med vad vi stoppar i barnen. Förutom vällingen. Där har jag EXTREMT dåligt samvete och totalt missat hur pass dålig välling faktiskt är för barnen.

Första gången jag insåg att det bara är vi i Sverige som ger barn välling var när vi åkte till Canada för första gången med Alexander. Han var drygt 12 månader. Ingen välling att få tag på någonstans. Magnus mamma förstod inte vad grejen var med välling. Och jag har ju alltid fått förklarat för mig att det är näringsrikt och mättande. ”Äter han inte? Ingen fara. Han dricker ju välling. Då får han i sig alla näringsämnen han behöver.”

Så för mig var det helt naturligt att ge Alexander på välling. När han inte ville äta tog jag till vällingen. Enkelt och lätt. För så hade ju mina föräldrar gjort med mig fram tills jag var 4-5 år. Panik fick jag när jag insåg att ingen välling fanns i Canada. Vi fick släpa med oss en hel massa paket. Likadant när vi ska till Frankrike. Eller för den delen resa utanför Sveriges gränser.

Och jag förstod inte. Hur kunde man inte ha välling till barnen? Vad äter de då innan de ska sova för att bli mätta? Och välling är ju så mysigt. Ligger där i sängen och myser med en flaska välling.
Men nu förstår jag. Välling är ett svenskt påhitt. Ett inte så bra påhitt. Varför ska ni få veta nu. (om ni inte redan vet)

Vi använder Nestlés välling. Den är något bättre innehållsmässigt än Sempers. Semper innehåller maltodextrin, emulgeringsmedel och palmolja. Nestlés välling innehåller ”bara” palmolja. Åtminstone de sorter som jag sett att vi har i skafferiet.
Text från Matfuskets facebooksida:

”Sempers välling innehåller bland annat fyllnadsmedlet maltodextrin som är en extremt snabb kolhydrat extraherad ur majs eller vetestärkelse (vilket kan skapa en tidig glutenintollerans). Det framställs genom en kemisk process där man genom hydrolys framställer ett aningen sött och smaklöst vitt pulver. När pulvret är färdigt i sin rena form tillsätts det i processad mat som bland annat chips, läsk, godis och välling(!).

Troligtvis tillsätts Maltodextrin för att den är extremt billig att framställa och ger barnet ett snabbt ”kolhydratsrus” och vilja ha mer, men som funktion i riktig mat eller dryck har den ingen vettig funktion. Maltodextrin påstås av flera kostrådgivare även vara beroendeframkallande och något som kan leda till sockerberoende i ung ålder. Vi hittar även bland ingredienserna palmolja som det behövs skövlas regnskogar för att producera, samt emulgeringsmedel (veg. mono- och diglycerider). Låter det som något man vill ge det käraste man har? Vi skriver inte det här för att skapa en obehagskänsla eller dåligt samvete, utan vi vill öppna debatten och ifrågasätta om vi verkligen behöver det här.”

Vidare kan ni läsa om välling och dess negativa påverkan här på Äkta vara eller på Amningshjälpen.

Så. Våga vägra välling. Nu ska jag försöka fasa ut vällingen här. Alternativt testa göra egen. Tänkte prova Hipps ekologiska välling som är KRAV-märkt. Vet dock inte innehållet där än. Någon som vet? I alla fall ska jag kolla upp det. Och så länge testa göra egen variant av välling.

Annah kom med ett bra tips på enkel välling:
1/2 dl havregryn till 2,5 dl mjölk. (kör havregrynen med mixern)
För ett ekologiskt alternativ kan man då ta ekologisk havregryn och mjölk. Välling behöver alltså inte innehålla 10-20 ingredienser.

Läs gärna diskussionen på min instagram eller Matfuskets facebooksida.

För några veckor sedan fick jag den nya fina tavlan från favoriten Isa Form. ♥ Fötter. Hela familjens fötter. Och det roliga är att de är i precis den ordningen som vi brukar ligga i vår säng. Magnus, Johans, Alexanders och mina. Exakt rätt ordning. Himla kul – fint sammanträffande tycker jag. Älskar tavlan! Den piffar upp vår annars så svarta och tråkiga fondvägg (tapet som vi ej har valt).

Snart så. Snart flyttar vi in i vårt nya hus. 30-tals villan. Där ska jag minsann gå loss på härliga tapeter som är tidsenliga med villan och med en liten modern tvist. Sandberg har massor av fina. Och så har vi ju Josef Frank… kommer bli ruinerad.
Ska pyssla ihop ett moodboard inför nya sovrummet sen.
Vi kommer renovera det eftersom det var det rummet som var mest gräsligt. Resterande rum ska bara lite ny färg (vitt) på väggarna upp.

Tapetserar gör vi när vi bott in oss och känt efter var och vilken tapet vi vill ha.

Först när jag står där med nya kameran i handen och fotar makro på finaste Hundkexen som vi plockat i dikeskanten så inser jag att det är små blommor i blomman. Jaha ja.
Ibland bara kommer man till insikt med vissa saker som egentligen är så himla självklara.

Livet är bra underligt på ett härligt sätt ibland. Att man ser världen med nya ögon. Genom linsen.

Just nu är jag insnöad på att fota blommor med mitt makro-objektiv. Jag är besatt. Har hur många bildserier som helst i olika former på just Hundkex.
Visar nog lite fler som är mycket närmare och ljusare senare. Serien ovan känns lite dyster tycker jag. Med den mörka bakgrunden.

+ Bilderna är mitt bidrag till söndagsbilden på Fabriken. Surfa in där för att inspireras av andras söndagsbilder.