Älskade Ozzy
Onsdag morgon den 7 oktober 2009 i New York. Jag vaknar och kollar mobilen, 4 missade samtal från min bror… flera sms som säger att det hänt något och att vi måste ringa! När jag ringer får jag beskedet att vår Ozzy gått bort. Jag blev väldigt chockad, mitt hjärta brast och jag trodde jag drömde en mardröm. Men det var ingen dröm.
Ozzy hade varit väldigt dålig kvällen innan, slö, mamma som passade katterna skickade sms som berättade att Ozzy inte hade hälsat på henne eller mött henne vid dörren när hon kom på kvällen.
På onsdag morgonen (svensk tid) ringde hon veterinären eftersom han andades konstigt. Han blev undersökt direkt och inom loppet av bara några timmar somnade han in, hans hjärta orkade inte längre. Mamma hann aldrig få tag på oss innan det hände.
Ozzy hade ett medfött hjärtfel, antagligen var det hjärtat även förra gången när vi fick uppsöka veterinären. Stackars underbara Ozzy! Nu slipper han lida och ha ont…men vi önskar att vi hade haft en chans att säga adjö och vara där när han somnade in. Det värsta är att jag kommer inte ihåg när jag sist hade honom i famnen innan vi åkte iväg till Canada den där tidiga morgonen för två veckor sedan…
Älskade Ozzy, du var den coolaste lilla terroristen vi sett. Vi fick knappt ett år tillsammans, du fick bara leva 2 år och några månader. Men tänk så många hjärtan du berörde under din korta levnadstid! Vi som precis kände att vi hade blivit en komplett familj. Äntligen hade vi fått Maya och du var så glad som fått en kompis.
Vi saknar dig så otroligt mycket och jag förstår inte hur livet kommer att vara utan dig. Du lämnar ett stort tomrum efter dig! <3
25 kommentarer på “Älskade Ozzy”
Lämna kommentar
lördag, 10 oktober 2009 @ 17:18
Beklagar sorgen
Tråkigt att det skulle hände just när ni var borta och inte hade chansen att säga hej då
Många kramar!
lördag, 10 oktober 2009 @ 17:20
Åhhh, så sorgligt, raring. Här kommer mina varmaste styrkekramar <3.
Gosingen sitter där i sin katthimmel och ler mot er nu.
KRAAAM
lördag, 10 oktober 2009 @ 17:25
Beklagar, så sorgligt.. kramar till er.
lördag, 10 oktober 2009 @ 17:45
Jag beklagar så. Det är hemskt att förlora familjemedlemmar. *kramar om*
lördag, 10 oktober 2009 @ 18:02
Men herregud – vad fruktansvärt. Du har ju redan förlorat alldeles för många djur. Många tankar till er. Stor kram
lördag, 10 oktober 2009 @ 18:11
Kramar om!
lördag, 10 oktober 2009 @ 19:04
Usch och fy vad hemskt! Stackars lille sötnosen Ozzy! Mina tankar går till er. Många kramar.
lördag, 10 oktober 2009 @ 19:47
Men kära nån..
Åhh, vilken saknad det är när de försvinner så där och att dessutom inte hinna få säga ”hej då”..
Mega kram till dej
lördag, 10 oktober 2009 @ 20:37
KRAM
lördag, 10 oktober 2009 @ 22:04
Usch, sitter här med tårar i ögonen. Förstår att det måste blivit en hemsk chock. Det är min fasa varje gång vi åker bort, att det ska hända något med katterna :-(
*KRAM*
lördag, 10 oktober 2009 @ 23:54
usch då, vad otroligt tråkigt att han gått bort. Vet hur det är att inte vara där när ens nära djur går bort…. det är fruktansvärt, men din mamma var hos honom och gjorde allt hon kunde för honom… precis som min pappa var när min hund gick bort!!!! kram kram
söndag, 11 oktober 2009 @ 00:05
Massor med kramar!
söndag, 11 oktober 2009 @ 13:50
Beklagar sorgen efter underbare lille Ozzy som alltid hade glimten i ögat. Han var så fin och inget kan ta bort den kärlek ni gav honom. Han hade det bra hos er och han hade roligt med Maya den sista tiden. Finns inget som kan lindra sorgen just nu men jag hoppas att ni finner lite tröst i det faktumet i alla fall att han inte var själv.
Kram!
söndag, 11 oktober 2009 @ 18:28
Det känns så ”fjuttigt” att sitta framför en skärm och försöka få ur sig hur genuint ledsen man blir för det som hänt Ozzy… Jag älskar att följa mina bloggkompisars djur och jag blir lika ledsen varje gång något ont händer. Ozzy verkar ha varit en väldigt speciell katt, det syntes genom skärmen! Usch vad sorgligt, jag är så otroligt ledsen för er skull! Det måste ha förstört hela resan, jag lider med er. Och vad jobbigt för din familj som inte fick tag i dig… Skickar en stor KRAM och många varma tankar till er!
måndag, 12 oktober 2009 @ 02:26
Är oerhört ledsen för det som hänt, så ledsen över att ni inte fick den här sista tiden med honom. Han verkade vara en helt underbar katt! Ledsen över att han inte fick vara med er längre
måndag, 12 oktober 2009 @ 15:42
Åh, det är så tragiskt när våra fyrbenta små vänner går bort.. De blir verkligen som en del av familjen.
Förstår att det måste kännas sorgligt att inte ens få vara med och säga adjö.
Många kramar!!
måndag, 12 oktober 2009 @ 16:59
Beklagar sorgen efter fina katt Ozzy som gick bort alldeles för tidigt.
Många kramar!!
onsdag, 14 oktober 2009 @ 17:11
Jättekram Lotta.
torsdag, 15 oktober 2009 @ 16:33
Usch… nu blev jag helt tårögd.. Beklagar verkligen! :-(
fredag, 16 oktober 2009 @ 11:32
Hej! Birman är verkligen MIN kattras, tycker de är lugna & harmoniska. Mina brukar oftast sova, helst tillsammans. De pratar mycket & ibland får de sina spel. Jagar varandra & skrämmer halvt ihjäl varandra (gömmer sig & hoppar fram). Jag blir helt tårögd när jag läser om att Ozzy lämnat er. Jag vågar inte ens tänka tanken att något sånt kan hända oss
Helt fruktansvärt! Det är jätte tråkigt 
Jag vet inte om Ragdollen kanske kan vara något? Vi tittade på den rasen tidigare. Men det blev Birma till slut. Kram
lördag, 17 oktober 2009 @ 16:09
Skickar många kramar!
lördag, 17 oktober 2009 @ 22:50
Åh!! Jag beklagar sorgen gumman!! Stackars lilla Ozzy!
Massor av kramar!!
torsdag, 22 oktober 2009 @ 21:55
Usch så hemskt. Sitter här med tårar i ögonen. Lilla Ozzy och stackars er som behövde få ett sånt hemskt besked
*kram*
måndag, 26 oktober 2009 @ 13:51
Fy, nu gråter jag… Det är så sorgligt när djur dör. 2 år var ett alldeles för kort kattliv! Han var jättevacker.
Stor kram!
måndag, 26 oktober 2009 @ 14:50
Fy så hemskt:( Ännu värre då man är borta.