Om 16 månader och sömn.
Idag blir den här lilla sötapan 16 månader. ♥ Alex går mer och mer utan stöd – faktiskt ganska så ofta och mycket.
När kan man säga att ett barn faktiskt kan gå? Är det när de kan ta t ex mer än 10 steg utan stöd eller hur bedömer man det…?
Alexander är annars en glad liten skit som älskar att busa och testa gränser. Han har blivit ganska så duktig på att förstå vad som är fel och rätt. Han lyder när man säger till honom… i alla fall 70% av gångerna.
Vi försöker tillfredsställa och aktivera honom så mycket vi bara kan men ibland blir han helt enkelt trött på mamma och pappa. Som idag. Då fick Alex ta en paus och åka till mormor ett tag.
Och jag måste ju säga att något av det bästa som finns är när jag kommer tillbaka och hämtar honom. Han slänger upp armarna, skiner i hela ansiktet och välkomnar mig med sitt vackra leende. Som om han saknat mig fast jag bara varit borta i några timmar.
Älskade unge. ♥
Så en annan sak. Sömnen. Sömnen har jag bloggat från och till om. Never ending story känns det som. Alex sover väldigt oroligt, kan vakna flera gånger per natt. Faktum är att jag tror bara han sovit mer än 7 timmar i sträck 4-5 gånger sedan han föddes. Då känns det som man vunnit på lotto. Att få sova ut en hel natt har stått högt upp på önskelistan länge. Vi har så många gånger fått höra att det blir bättre eller att efter barnet blivit ett år så vänder det. Vi väntar fortfarande på att det ska vända.
Vi har provat allt. Han får sova hos oss (det resulterar oftast i att han sover ännu sämre, han sover bäst i sin egen säng på sitt rum vilket han gjort sedan 5 månaders ålder), vi låter honom vara uppe lite längre, sova färre timmar på dagen, sova fler timmar på dagen, lägga honom tidigt och diverse kurer. Inget hjälper. Varannan natt ungefär måste vi dessutom ge honom välling för att han ska somna om. Något jag försökt vänja av honom sedan han var 10 månader.
Ibland går det bra utan välling – under bra perioder kan han vara utan välling på natten i två veckor. Sen kommer en svacka (som vi är inne i nu) och då hjälper inget annat än att han får välling. Då somnar han lätt om igen.
Så imorgon ska vi prova en sak vi aldrig provat förut men fått höra så mycket gott om. Vi ska gå till en specialist. En kiropraktor som specialiserar sig på barn med sömnproblem och magproblem osv.
Vi har flera bekanta som varit där med sina barn och märkt stor skillnad. Så håll tummarna.
För hur jobbigt det än är för mig att inte få sova en hel natt, tänk hur jobbigt det måste vara för Alex. Jag vill bara att han ska må bra och sova bra. Inte vakna och gnälla… som sedan går över i skrik.
Det skär i mammahjärtat.
Håll tummarna söta ni. Jag lovar att uppdatera och utvärdera hur det gick om ett tag.
11 kommentarer på “Om 16 månader och sömn.”
Lämna kommentar
tisdag, 8 november 2011 @ 22:39
Åh vad jobbigt.
Håller tummarna darling! <3
tisdag, 8 november 2011 @ 23:54
Klart vi håller tummarna…Stor kram fina du
onsdag, 9 november 2011 @ 09:12
Hoppas att det hjälper! Vi har aldrig haft problem med att barnen vaknar på nätterna. Eller ja Hedvig, Signe kan jag ju inte gnälla över redan. Men däremot så har det tagit lååång tid innan hon somnat.. Man har fått gå runt och vagga henne, sen över till att sitta vid hennes säng ibland upp till 2 timmar. När hon började på förskolan vände det. Tror att de är så trötta av all lek där att de somnar fort på kvällen.
Hoppas att det vänder nu! För Alex och er skull.
onsdag, 9 november 2011 @ 11:53
Åh vad jobbigt, jag vet precis hur det är. Min äldsta pojk var precis likadan när det gäller sömn. Han är nu 3½ år och har precis börjat sova hela nätter. Hoppas det vänder snart för er!
Kram
onsdag, 9 november 2011 @ 12:18
Usch vad jobbigt för er alla
Håller tummar och tår på att det hjälper och att det vänder för er snart!
onsdag, 9 november 2011 @ 14:34
Kommer hålla tummarna för er! Lycka till! Jag hör till dem som kan vittna om att det blir bättre, Lea började sova okej i somras, men då var hon ju tre å andra sidan. Hade jag hört talas om det där när hon var mindre hade jag också testat, att inte få sova gör en ju galen ibland. Minns att jag kunde vara så trött att jag på riktigt höll på att svimma. Så jag håller tummarna för er och speciellt Alexander! Kram!
onsdag, 9 november 2011 @ 14:54
Klart att jag håller tummen!
onsdag, 9 november 2011 @ 15:51
*håller mina tummar och tår*
onsdag, 9 november 2011 @ 17:17
Spännande – har aldrig hört talas om kiropraktor specialiserad på barn. Men klart man provar nya grepp – sömnbrist är tortyr. Och det svåraste (tycker jag) är att fast man har goda idéer och intentioner om hur man ska göra, så är det så svårt att genomföra det då och där mitt i natten. När det är som mörkast klockan tre på natten och det känns som om man är den enda i hela världen som är vaken, då är man så svag – och gör ju vad som helst för att få sova vidare… Svårt att hålla sina höga ideal då… Ses lördag! Kram!
onsdag, 9 november 2011 @ 21:47
Klart jag håller tummarna! Du får gärna kika in i min blogg och svara på mitt senaste inlägg, skulle behöva lite tips o råd…
måndag, 14 november 2011 @ 10:27
Usch så jobbigt ni har det och har haft.
Och stackars lille A främst av allt! Det där med att ”mäta” när ett barn kan gå är ju egentligen svårt när jag tänker efter. Jag ansåg att Alfon kunde gå när han föredrog att gå, vända sig om utan att hålla i sig, gå lite mer och att gå mellan plats A och B istället för att krypa. Han var ju dock bara 8 månader då så han var ju ganska tidig. Han bara ställde sig upp och gick som att han aldrig gjort annat helt plötsligt haha och sen kröp han aldrig en meter igen. Tokungen!