Sen vi köpte vårt drömhus har vi hela tiden funderat och tänkt hur det ska bli med jobb och förskola för barnen. Vi ska flytta, jag ska börja jobba, Johan börja på förskola och Alexander byta förskola. Allt på en och samma gång. Det blir liksom lite för mycket för vår lilla familj.

Eller i alla fall mamman som haft stor Ã¥ngest. Främst oro för Alexander. Jag tror inte han tar förändringar sÃ¥ bra. (eller sÃ¥ är det jag som störst Ã¥ngest… antagligen är det sÃ¥. ja.)
Så vi beslutade att han skulle få börja på nya förskolan redan i augusti eftersom tanken är att jag ska börja jobba tidigare än vi först beräknat.

Men efter att sagt till på förskolan att han inte kommer gå höstterminen ångrade jag mig. Jag fick värsta ångesten och tänkte att det blir nog bäst om han går på sin förskola, sitt Pytte, tills efter flyttröran har lagt sig. Strunt samma om jag måste börja jobba, strunt samma om Magnus jobbar dubbelveckor. Vi får pussla ihop det på något sätt.

För åh. Det värsta med att flytta det är att vi måste byta förskola! Vår första tanke när vi bestämde oss för att köpa 30-tals huset var att vi måste byta förskola. Hemska tanke!
Vi trivs så bra (framför allt Alexander!) med Pytte och fröknarna. Och montessori i allmänhet. Helst skulle jag vilja att pojkarna fortsatte på Montessori-skola men tyvärr finns det ingen dit vi ska flytta. Och vi vill att pojkarna ska gå i förskolan i samma by som vi bor just för att de ska få kompisar i närheten.

Hur som helst. Det ordnar sig nog. Nu kommer pojkarna börja först i januari på nya förskolan. Så slipper jag oroa mig för detta och istället koncentrera mig på flytten till nya huset. Det blir nog bäst så.

+ De fina bilderna tog min vän Pernilla pÃ¥ nationaldagen. Det är en lyx att ha en vän som är fotograf. Att fÃ¥ en vacker eftermiddag förevigad där till och med jag fastnade pÃ¥ bild. (ApropÃ¥ att inte finnas med pÃ¥ bild med sina barn.) Tusen tack! ♥

När jag var liten fick jag höra att jag hade rådjursögon. Jag förstod inte riktigt vad dem menade. Men så slog det mig plötsligt.
Alexander har fÃ¥tt ärva mina rÃ¥djursögon. Hans stora ögon är ofta fundersamma och ibland lÃ¥ngt borta i blicken. ♥

Som på bilden. Nyvaken och blicken är långt långt borta.

Jag gillar bilden väldigt mycket även om den är mörk och grynig för att det är morgon och för att den är tagen med iPhone. Jag hade aldrig kunnat ta bilden med systemkameran.
Ögonblicket hade försvunnit förbi innan jag rest mig, hämtat kameran och tagit bilden.

Finaste Alexander. VÃ¥r älskade pojke med mÃ¥nga tankar och stor fantasi. ♥

Ännu en mysig sommardag. Vi åkte på kalas hos Juni.
Jag och Jill är gamla arbetskompisar och blev gravida ungefär samtidigt med Alexander och Juni.
Vi följdes åt i graviditeten och barnen är födda med en månads mellanrum.

Tänk att vÃ¥ra bebisar fyller tre Ã¥r. SÃ¥ otroligt fort de här tre Ã¥ren har gÃ¥tt. Känns som igÃ¥r vi hade lekträffar med barnen och de bÃ¥da satt stilla pÃ¥ en filt pÃ¥ golvet. ♥

Otroligt fin eftermiddag. Tack Jill, Juni och Magnus! ♥
Alexander är så glad och nöjd. Han är fortfarande vaken trots att han inte sovit middag idag. Klockan är 21.10.
Just det. Johan är också vaken.

/Med vänlig hälsning en VÄLDIGT trött mamma.

Första juni. Poolen åkte fram för första gången i sommar och vi insåg ganska så snabbt att den är för liten för Alexander. Men vad gör det? Den fylldes ju med vatten. Och vatten är alltid kul!

Senare pÃ¥ kvällen kom goda vänner pÃ¥ middag. Det blev en underbar sommarkväll med god mat och mycket spring i trädgÃ¥rden. Alexander blev varm efter att ha spelat fotboll med Filip sÃ¥ han sprang till poolen flera gÃ¥nger och doppade hela huvudet i det iskalla vattnet. Han var pÃ¥ riktigt pajas-humör. Tillslut sÃ¥ hoppade han i med alla kläderna. Goa unge! ♥

Nu ser vi fram emot många fler sommarkvällar med grillning och goda vänner. Vad mycket härligt vi har framför oss!

Kameran jag fick i födelsedagspresent av min käre make är här! ♥ Oj, vad jag har saknat att fotografera med systemkamera – faktiskt sÃ¥ mycket att jag gick fullständigt bananas och tog massor av snapshots här hemma.
PÃ¥ allt möjligt. Allt för att testa kameran. Tills jag kom pÃ¥ att jag fotat i RAW (som jag alltid gör) och att mitt gamla Adobe CameraRaw inte stödjer de nya RAW-filerna. Visste att det var nÃ¥got jag inte tänkt pÃ¥… Damn it!

Så jag gick bananas en gång till här hemma men fotograferade i jpeg istället. Oj, vilken skillnad. Jag hade glömt totalt hur underbart det är att redigera i RAW jämfört med i .jpeg. Herregud! Minns inte när jag fotade i jpeg senast med systemkameran. (jo, med iPhonen så klart men där redigerar jag ju inte bilderna i Photoshop på samma sätt.)

Nu till en annan kul sak. VI HAR SÅLT HUSET!!! Så himla skönt. En visning och nu är det klart. Vi pustar ut och kan koncentrera oss på nya huset!

Idag var en bra dag med andra ord – väldigt bra! Fast otroligt grÃ¥ och mörk. Det har regnat konstant! Kanske inte den bästa dagen att fota inomhus bilder…

Men vad gör det när man har en ny kamera och tvÃ¥ fina pojkar att fotografera? ♥

Ibland är det skönt att ta en paus. Bara gå ut i skogen med barnen. Titta på kottar, insekter och upp på de vackra trädkronorna som prasslar i vinden.

Igår var en sådan eftermiddag. Av två timmar så var åtminstone 20 minuter fridfullt. För hur mysigt och fint man än tror det ska bli så blir det ibland fullständig kaos. Så var det igår.

Alexander fick ett utbrott när jag ville att han skulle sitta med lillebror bland vitsipporna. Sen var det full cirkus. Johan blev ledsen för han var trött men ville inte sova. Alexander gnällig för han var hungrig men ville inte äta mellanmålet jag tagit med. Jag tänkte i en stund att vi skulle fika och ha det mysigt ute vid lekplatsen. Som vanligt. Tanken är god men det går inte alltid som man tänkt sig. (fast det ser man inte på bilderna. Bilderna berättar något helt annat.)

Man ska vara så förbaskat lycklig hela tiden. Överallt ser man bilder på lyckliga familjer, ungar och husdjur. På Facebook, instagram och bloggar.
”Feel-good-bloggar”/inspirationsbloggar har jag svÃ¥rt för. När allt är för perfekt. SÃ¥ förbaskat perfekt. Jag fÃ¥r Ã¥ngest och undrar om den där bloggerskan aldrig har trotsiga och trötta barn eller ett stökigt hem.

Visst. Vissa väljer att bara visa det positiva. Fine. Jag köper det inte, dÃ¥ surfar jag vidare. Har slutat läsa sÃ¥dana bloggar för jag fÃ¥r bara ont i magen över att allt ska vara sÃ¥ perfekt. Och jag känner mig stressad för jag inte hinner blogga en gÃ¥ng om dagen om hur himla perfekt livet är. Tacka vet jag ”real-life” bloggar. Att man kan läsa om nÃ¥gon som gÃ¥r igenom nÃ¥got som man själv känner igen… eller kanske inte visste nÃ¥got om.

Jaja. Allt är inte en dans på rosor och igår var en riktigt jobbig eftermiddag.

Morgonen idag var ju ocksÃ¥ lite sÃ¥där. Jag fick stressa (har svÃ¥rt med rutiner när jag är själv med barnen pÃ¥ morgonen – det är ju inte sÃ¥ ofta jag är själv pÃ¥ morgonen) och grädden pÃ¥ moset är att Alexander nu börjat bli ledsen när jag lämnar honom pÃ¥ förskolan. Antagligen bara nÃ¥got han gÃ¥r igenom just nu. Det är likadant när han ska vara hos mormor och morfar till exempel.

Så. Nu ska jag pusta ut. Johan sover för tillfället. Se på dokumentären L som i lycka på SVT Play. Har hört att den ska vara bra.