Nu ligger vårt hus ute till försäljning, här.

Det finns några saker jag kommer att sakna. Allra mest ljuset. Ljuset som flödar in i husets alla rum. Rena ljusterapin även en gråmulen dag.
Och takrymden. Älskar att det är så högt i tak.

En annan sak är gräsplätten och lekplatsen precis bakom huset. Vi går ut och bakar kaka i den lilla sandlådan några meter utanför grinden. Inga bilar. Perfekt för Alexander att leka.
Vi träffar grannarna, leker med grannbarnen och bakar kaka i sandlådan. (det finns många barnfamiljer med barn i Alexander och Johans ålder som bor i längorna runt vår lilla lekplats.)

Vi kommer sakna att bo här. Definitivt. Närheten till den stora vackra skogen är en annan sak vi kommer sakna.

Men så kommer vi ju att få flytta in i VÅRT DRÖMHUS. Det slår allt.

We’re moving and our house is currently for sale. See more images here.

+ Foto: Svensk Fastighetsförmedling, fler bilder och objektbeskrivning finns här.

På tal om lycka. Nu kan jag inte hålla mig längre.

Vi har köpt vårt drömhus!

Det är helt fantastiskt underbart. Ett korsvirkeshus från 1931 med träpanel, tillhörande lada, vackra takbjälkar och den charmigaste glasverandan jag sett.
Stor härlig trädgård och huset är renoverat med varsam hand genom åren – många original detaljer finns kvar.

Allt det där tråkiga är bytt. Som tak, el, rör, avlopp m.m. Så vi behöver bara måla lite. Eller en hel del faktiskt.
Men det är ju bara kul, då får vi det som vi vill ha det. Måla väggar och tak, på sikt förändra i köket och ändra lite annat.

Historian om hur vi hittade huset är så himla söt så jag vet inte hur jag ska börja. Men så här var det.
Vi var på middag hos goda vänner (äntligen, vi hade typ bokat om det 5-6 ggr) och började prata om hus. Då nämner dem att deras granne ska flytta (han hade kommit in och pratat med dem kvällen innan).

”-Har du sett glasverandan?!” var det första Pernilla sa. Redan DÅ visste jag att det var ett hus utöver det vanliga. Vi blev intresserade direkt! Kontaktade ägarna och fick komma på en visning.
Sen köpte vi huset. Utan att det varit ute på marknaden. Vi gav begärt pris. Tog hjälp av en mäklare… besiktigade huset och sen igår betalade vi handpenningen. Allt har gått så fort och smidigt. Nu är det vårt!

Vi får nycklarna i oktober. Och får alltså de finaste grannarna. Underbart! Oj, vad vi kommer att ha skoj!

Just nu har vi många planer för huset. Men det återkommer jag om – hänger ni med på vår resa? ♥

+ Alla bilder i detta inlägget har säljaren tagit.

Det här är berättelsen om dagen då Mackapär-Ulrika kom och hälsade på oss. Vi skulle fika och umgås med barnen (vi har jämnåriga pojkar). Och så hade Ulrika frågat om hon fick komma hem till oss och fota för sin nya blogg ”Mackapär visit”.
Vilken ära! Ulrika tyckte alltså att vi har ett hem som är värt att visa upp på hennes inspirerande blogg.

Nu blev ju vårt möte lite märkligt. Faktiskt så blev jag lite överrumplad.
För jag hade nämligen för mig att Ulrika skulle komma på eftermiddagen. Men icke. Vi hade bestämt förmiddagen. Förvirrad som jag är tog jag fel på tiden alltså.
Så precis när jag gått ur duschen hoppar Ulrika ut ur bilen med sina pojkar. Vi hade inte ens plocka undan i köket och vi hade pyjamas på. Den enda som var klädd och inte i pyjamas var Alexander. Haha.
Ja, vad ska jag säga? Jag kan inget annat än skratta åt eländet… (ni som känner mig tänker nog nu: Typiskt Lotta!)

Så. Det blev sannerligen en OSTYLAD bildserie Ulrika fick till.
Men ACK SÅ FINT. Underbara foton på vårt hem.
Jag blev så glad av att se det genom någon annans ögon. (även om jag skulle ha flyttat och tagit undan vissa saker om jag inte tagit fel på tiden.. som t. ex. en sax och röran på diskbänken. Det är liksom inte likt oss att ha så rörigt när någon kommer hem till oss.) Det syns nog ganska så tydligt att det är en barnfamilj som bor här och Ulrika visar den ostylade sanningen efter en kaotisk morgon.

Det är i alla fall en häftig känsla och jag är otroligt ärad.

Tack Ulrika för dina fina foton och varma ord om vårt hem. ♥

+ All images of our home in this post are by Mackapär. Please visit her lovely blog ”Mackapär visit” to see more of our home. (Real life. No styling. I wish I had the time to at least clean up the dishes in the kitchen… it’s not like us to have a mess when we have a visit.)

Morgonljus som flödar in i vardagsrummet. Ny mobil från Mackapär som skapar mjuka skuggor på väggen.
Liten Johan gömmer sig bakom gardinen i morgonsolen. Sent eftermiddagsljus flödar in i köket över de vackra gula Ranunklerna.

+ Bilderna är mitt bidrag till söndagsbilden på Fabriken.

Dags för lite bloggkärlek igen. Denna gången bilder från underbara bloggen Mackapär. Jag hittade Ulrikas blogg av en slump för länge sen.
Inte förrän ganska nyligen förstod jag att vi bor ganska nära varandra. Inte i samma stad just nu (även om vi en gång i tiden bott på samma gata i samma stad vid samma tillfälle!) men en stad 30 minuter härifrån.

Och vi har mer gemensamt har vi upptäckt. Vi har två söner. Våra äldsta födda med bara några månaders mellanrum. Likadant med våra yngsta söner.
Vi delar passionen för fotografering och inredning. Ulrika är fantastisk på att skapa enkla okonstlade bilder som ser ut som konstverk. Att fotografera hemmet och vardagen precis så som den är. På ett vackert och stilfullt sätt.
Jag fullkomligt älskar allt med hennes hem. Alla saker. Den fina blandningen mellan nytt och gammalt, vackert och personligt. ♥

Inte nog med det. Hon står även bakom nyproduktionen av den fina Triplex lampan. Vilken skönhet och vilken dröm att få äga en sådan!

Imorgon kommer Ulrika hit med sina två söner. Jag hoppas vi får en rolig dag. Med fyra pojkar under 3 år lär det nog bli livat. Vi laddar kaffekokaren och tar fram en hel drös med leksaker.
Det ska bli så otroligt kul att äntligen få träffa dig! Ni är så välkomna. ♥

Ni ser mer av Ulrikas sagolikt vackra hem på hennes blogg och läser mer om den läckra Triplex lampan här.
Alla bilder i detta inlägg är på Ulrikas hem och det är Ulrika som har fotograferat.

Min kära systemkamera har dött. Eller ja. Den behöver tydligen in på verkstad och lagas efter 6 års trogen tjänst. Så nu funderar jag på en ny kamera. Vore kul att bestämma sig innan helgen (lördag) men det lär ju inte hända. På lördag får jag nämligen hänga med Pernilla och fota ett bröllop igen.

Vi får väl se hur det går. Ska försöka lära mig Leica kameran. Alla inställningarna. Men tja… när ska tid finnas till det? Det får kanske bli världens första porträttfotografering av brudpar med iPhone 5?