Kameran jag fick i födelsedagspresent av min käre make är här! ♥ Oj, vad jag har saknat att fotografera med systemkamera – faktiskt så mycket att jag gick fullständigt bananas och tog massor av snapshots här hemma.
På allt möjligt. Allt för att testa kameran. Tills jag kom på att jag fotat i RAW (som jag alltid gör) och att mitt gamla Adobe CameraRaw inte stödjer de nya RAW-filerna. Visste att det var något jag inte tänkt på… Damn it!

Så jag gick bananas en gång till här hemma men fotograferade i jpeg istället. Oj, vilken skillnad. Jag hade glömt totalt hur underbart det är att redigera i RAW jämfört med i .jpeg. Herregud! Minns inte när jag fotade i jpeg senast med systemkameran. (jo, med iPhonen så klart men där redigerar jag ju inte bilderna i Photoshop på samma sätt.)

Nu till en annan kul sak. VI HAR SÅLT HUSET!!! Så himla skönt. En visning och nu är det klart. Vi pustar ut och kan koncentrera oss på nya huset!

Idag var en bra dag med andra ord – väldigt bra! Fast otroligt grå och mörk. Det har regnat konstant! Kanske inte den bästa dagen att fota inomhus bilder…

Men vad gör det när man har en ny kamera och två fina pojkar att fotografera? ♥

Nu ligger vårt hus ute till försäljning, här.

Det finns några saker jag kommer att sakna. Allra mest ljuset. Ljuset som flödar in i husets alla rum. Rena ljusterapin även en gråmulen dag.
Och takrymden. Älskar att det är så högt i tak.

En annan sak är gräsplätten och lekplatsen precis bakom huset. Vi går ut och bakar kaka i den lilla sandlådan några meter utanför grinden. Inga bilar. Perfekt för Alexander att leka.
Vi träffar grannarna, leker med grannbarnen och bakar kaka i sandlådan. (det finns många barnfamiljer med barn i Alexander och Johans ålder som bor i längorna runt vår lilla lekplats.)

Vi kommer sakna att bo här. Definitivt. Närheten till den stora vackra skogen är en annan sak vi kommer sakna.

Men så kommer vi ju att få flytta in i VÅRT DRÖMHUS. Det slår allt.

We’re moving and our house is currently for sale. See more images here.

+ Foto: Svensk Fastighetsförmedling, fler bilder och objektbeskrivning finns här.

Igår var min födelsedag. Jag älskar att fylla år! Inte för att jag blir ett år äldre… eller jo. Kanske. Ett år äldre betyder ett år visare. Hm.. ja. Eller något i den stilen. Tack för alla gratulationer på instagram, sms, Facebook och mail.

Jag hade i alla fall en underbar födelsedag. Magnus som egentligen skulle ha jobbat tills imorgon fick sluta några dagar tidigare p.g.a att den andra besättningen som avlöser skulle vara med på någon stor övning. (när hände det senast? Aldrig!)
Så jag fick fira med alla mina grabbar. ♥ Mina föräldrar kom på fika, med sig hade de barnens kusin (min gudson) till allas glädje. Pojkarna hade så kul tillsammans.

När jag vaknade på morgonen fick jag höra några fina ord. Alexander sa ”älskar dig mamma”. Något han aldrig sagt till mig förut. Han har bara sagt ”älskling” men aldrig de där tre magiska orden. Jag blev så rörd. Det gjorde min dag. Bästa presenten jag kunde få. ♥

En annan sak som gjorde mig rörd var att min kära kusin Anna fick en dotter. På min födelsedag. Hur häftigt är inte det? Saken är den att Anna gått igenom så mycket tragiskt i sitt unga liv de senaste åren så hon förtjänar all lycka. Nu är lilla miraklet här så nu kan det bara bli bättre. Finaste Anna. Hon kommer bli en underbar mamma till sin söta flicka!

Den fina söndagen slutade med migrän som fortfarande är kvar. Blir till att fortsätta vila…
Hoppas ni haft en lika fin helg som jag haft!

+ Några favoritbilder från veckan som gick. (förutom bilden längst upp till höger, den hittade jag i arkivet. Från november 2012. Alexander ser fortfarande ut som en bebis i ansiktet på bilden tycker jag. Idag ser han så vuxen ut. Favoritbild på två av mina älsklingar!

Den här sötnosen alltså. Jag skulle kunna äta upp honom. Så go är han.

Om dagarna jagar jag honom – och han är snabb. Han klättrar överallt, river ner saker, drar i gardiner, äter tidningar och böcker, äter skor och älskar att krypa rundor här hemma med en boll i munnen.
Jag börjar misstänka att han var hund i sitt förra liv. ♥

Värsta träningspasset. Helt slut efter en dag med den här killen. Fullt ös medvetslös.
Och jag älskar varje sekund. Vad vore världen utan vår underbara lillebror. Så självklar. Så älskad.

Tack för alla fina hälsningar och tillrop om vårt nya hus. Så glad jag blir och faktiskt är det lite övervälmande. Tror bestämt det var kommentar-rekord på bloggen igår. Stort Tack!

På tal om lycka. Nu kan jag inte hålla mig längre.

Vi har köpt vårt drömhus!

Det är helt fantastiskt underbart. Ett korsvirkeshus från 1931 med träpanel, tillhörande lada, vackra takbjälkar och den charmigaste glasverandan jag sett.
Stor härlig trädgård och huset är renoverat med varsam hand genom åren – många original detaljer finns kvar.

Allt det där tråkiga är bytt. Som tak, el, rör, avlopp m.m. Så vi behöver bara måla lite. Eller en hel del faktiskt.
Men det är ju bara kul, då får vi det som vi vill ha det. Måla väggar och tak, på sikt förändra i köket och ändra lite annat.

Historian om hur vi hittade huset är så himla söt så jag vet inte hur jag ska börja. Men så här var det.
Vi var på middag hos goda vänner (äntligen, vi hade typ bokat om det 5-6 ggr) och började prata om hus. Då nämner dem att deras granne ska flytta (han hade kommit in och pratat med dem kvällen innan).

”-Har du sett glasverandan?!” var det första Pernilla sa. Redan DÅ visste jag att det var ett hus utöver det vanliga. Vi blev intresserade direkt! Kontaktade ägarna och fick komma på en visning.
Sen köpte vi huset. Utan att det varit ute på marknaden. Vi gav begärt pris. Tog hjälp av en mäklare… besiktigade huset och sen igår betalade vi handpenningen. Allt har gått så fort och smidigt. Nu är det vårt!

Vi får nycklarna i oktober. Och får alltså de finaste grannarna. Underbart! Oj, vad vi kommer att ha skoj!

Just nu har vi många planer för huset. Men det återkommer jag om – hänger ni med på vår resa? ♥

+ Alla bilder i detta inlägget har säljaren tagit.

Ibland är det skönt att ta en paus. Bara gå ut i skogen med barnen. Titta på kottar, insekter och upp på de vackra trädkronorna som prasslar i vinden.

Igår var en sådan eftermiddag. Av två timmar så var åtminstone 20 minuter fridfullt. För hur mysigt och fint man än tror det ska bli så blir det ibland fullständig kaos. Så var det igår.

Alexander fick ett utbrott när jag ville att han skulle sitta med lillebror bland vitsipporna. Sen var det full cirkus. Johan blev ledsen för han var trött men ville inte sova. Alexander gnällig för han var hungrig men ville inte äta mellanmålet jag tagit med. Jag tänkte i en stund att vi skulle fika och ha det mysigt ute vid lekplatsen. Som vanligt. Tanken är god men det går inte alltid som man tänkt sig. (fast det ser man inte på bilderna. Bilderna berättar något helt annat.)

Man ska vara så förbaskat lycklig hela tiden. Överallt ser man bilder på lyckliga familjer, ungar och husdjur. På Facebook, instagram och bloggar.
”Feel-good-bloggar”/inspirationsbloggar har jag svårt för. När allt är för perfekt. Så förbaskat perfekt. Jag får ångest och undrar om den där bloggerskan aldrig har trotsiga och trötta barn eller ett stökigt hem.

Visst. Vissa väljer att bara visa det positiva. Fine. Jag köper det inte, då surfar jag vidare. Har slutat läsa sådana bloggar för jag får bara ont i magen över att allt ska vara så perfekt. Och jag känner mig stressad för jag inte hinner blogga en gång om dagen om hur himla perfekt livet är. Tacka vet jag ”real-life” bloggar. Att man kan läsa om någon som går igenom något som man själv känner igen… eller kanske inte visste något om.

Jaja. Allt är inte en dans på rosor och igår var en riktigt jobbig eftermiddag.

Morgonen idag var ju också lite sådär. Jag fick stressa (har svårt med rutiner när jag är själv med barnen på morgonen – det är ju inte så ofta jag är själv på morgonen) och grädden på moset är att Alexander nu börjat bli ledsen när jag lämnar honom på förskolan. Antagligen bara något han går igenom just nu. Det är likadant när han ska vara hos mormor och morfar till exempel.

Så. Nu ska jag pusta ut. Johan sover för tillfället. Se på dokumentären L som i lycka på SVT Play. Har hört att den ska vara bra.