Sen vi köpte vårt drömhus har vi hela tiden funderat och tänkt hur det ska bli med jobb och förskola för barnen. Vi ska flytta, jag ska börja jobba, Johan börja på förskola och Alexander byta förskola. Allt på en och samma gång. Det blir liksom lite för mycket för vår lilla familj.

Eller i alla fall mamman som haft stor Ã¥ngest. Främst oro för Alexander. Jag tror inte han tar förändringar sÃ¥ bra. (eller sÃ¥ är det jag som störst Ã¥ngest… antagligen är det sÃ¥. ja.)
Så vi beslutade att han skulle få börja på nya förskolan redan i augusti eftersom tanken är att jag ska börja jobba tidigare än vi först beräknat.

Men efter att sagt till på förskolan att han inte kommer gå höstterminen ångrade jag mig. Jag fick värsta ångesten och tänkte att det blir nog bäst om han går på sin förskola, sitt Pytte, tills efter flyttröran har lagt sig. Strunt samma om jag måste börja jobba, strunt samma om Magnus jobbar dubbelveckor. Vi får pussla ihop det på något sätt.

För åh. Det värsta med att flytta det är att vi måste byta förskola! Vår första tanke när vi bestämde oss för att köpa 30-tals huset var att vi måste byta förskola. Hemska tanke!
Vi trivs så bra (framför allt Alexander!) med Pytte och fröknarna. Och montessori i allmänhet. Helst skulle jag vilja att pojkarna fortsatte på Montessori-skola men tyvärr finns det ingen dit vi ska flytta. Och vi vill att pojkarna ska gå i förskolan i samma by som vi bor just för att de ska få kompisar i närheten.

Hur som helst. Det ordnar sig nog. Nu kommer pojkarna börja först i januari på nya förskolan. Så slipper jag oroa mig för detta och istället koncentrera mig på flytten till nya huset. Det blir nog bäst så.

+ De fina bilderna tog min vän Pernilla pÃ¥ nationaldagen. Det är en lyx att ha en vän som är fotograf. Att fÃ¥ en vacker eftermiddag förevigad där till och med jag fastnade pÃ¥ bild. (ApropÃ¥ att inte finnas med pÃ¥ bild med sina barn.) Tusen tack! ♥

När jag var liten fick jag höra att jag hade rådjursögon. Jag förstod inte riktigt vad dem menade. Men så slog det mig plötsligt.
Alexander har fÃ¥tt ärva mina rÃ¥djursögon. Hans stora ögon är ofta fundersamma och ibland lÃ¥ngt borta i blicken. ♥

Som på bilden. Nyvaken och blicken är långt långt borta.

Jag gillar bilden väldigt mycket även om den är mörk och grynig för att det är morgon och för att den är tagen med iPhone. Jag hade aldrig kunnat ta bilden med systemkameran.
Ögonblicket hade försvunnit förbi innan jag rest mig, hämtat kameran och tagit bilden.

Finaste Alexander. VÃ¥r älskade pojke med mÃ¥nga tankar och stor fantasi. ♥

Jag pratar mycket om ekologiskt. Hur viktigt det är med naturliga råvaror som inte är bekämpade. Närproducerat och ekologiskt. Jag köper alltid ekologiska hudkrämer, schampoo och tvål till barnen. Det är viktigt att vi vet vad vi smörjer in på huden på våra barn.
Vi försöker köpa ekologiskt så mycket det bara går. Allra helst KRAV-märkt. Och är noga med vad vi stoppar i barnen. Förutom vällingen. Där har jag EXTREMT dåligt samvete och totalt missat hur pass dålig välling faktiskt är för barnen.

Första gÃ¥ngen jag insÃ¥g att det bara är vi i Sverige som ger barn välling var när vi Ã¥kte till Canada för första gÃ¥ngen med Alexander. Han var drygt 12 mÃ¥nader. Ingen välling att fÃ¥ tag pÃ¥ nÃ¥gonstans. Magnus mamma förstod inte vad grejen var med välling. Och jag har ju alltid fÃ¥tt förklarat för mig att det är näringsrikt och mättande. ”Äter han inte? Ingen fara. Han dricker ju välling. DÃ¥ fÃ¥r han i sig alla näringsämnen han behöver.”

Så för mig var det helt naturligt att ge Alexander på välling. När han inte ville äta tog jag till vällingen. Enkelt och lätt. För så hade ju mina föräldrar gjort med mig fram tills jag var 4-5 år. Panik fick jag när jag insåg att ingen välling fanns i Canada. Vi fick släpa med oss en hel massa paket. Likadant när vi ska till Frankrike. Eller för den delen resa utanför Sveriges gränser.

Och jag förstod inte. Hur kunde man inte ha välling till barnen? Vad äter de då innan de ska sova för att bli mätta? Och välling är ju så mysigt. Ligger där i sängen och myser med en flaska välling.
Men nu förstår jag. Välling är ett svenskt påhitt. Ett inte så bra påhitt. Varför ska ni få veta nu. (om ni inte redan vet)

Vi använder Nestlés välling. Den är nÃ¥got bättre innehÃ¥llsmässigt än Sempers. Semper innehÃ¥ller maltodextrin, emulgeringsmedel och palmolja. Nestlés välling innehÃ¥ller ”bara” palmolja. Ã…tminstone de sorter som jag sett att vi har i skafferiet.
Text från Matfuskets facebooksida:

”Sempers välling innehÃ¥ller bland annat fyllnadsmedlet maltodextrin som är en extremt snabb kolhydrat extraherad ur majs eller vetestärkelse (vilket kan skapa en tidig glutenintollerans). Det framställs genom en kemisk process där man genom hydrolys framställer ett aningen sött och smaklöst vitt pulver. När pulvret är färdigt i sin rena form tillsätts det i processad mat som bland annat chips, läsk, godis och välling(!).

Troligtvis tillsätts Maltodextrin för att den är extremt billig att framställa och ger barnet ett snabbt ”kolhydratsrus” och vilja ha mer, men som funktion i riktig mat eller dryck har den ingen vettig funktion. Maltodextrin pÃ¥stÃ¥s av flera kostrÃ¥dgivare även vara beroendeframkallande och nÃ¥got som kan leda till sockerberoende i ung Ã¥lder. Vi hittar även bland ingredienserna palmolja som det behövs skövlas regnskogar för att producera, samt emulgeringsmedel (veg. mono- och diglycerider). LÃ¥ter det som nÃ¥got man vill ge det käraste man har? Vi skriver inte det här för att skapa en obehagskänsla eller dÃ¥ligt samvete, utan vi vill öppna debatten och ifrÃ¥gasätta om vi verkligen behöver det här.”

Vidare kan ni läsa om välling och dess negativa påverkan här på Äkta vara eller på Amningshjälpen.

Så. Våga vägra välling. Nu ska jag försöka fasa ut vällingen här. Alternativt testa göra egen. Tänkte prova Hipps ekologiska välling som är KRAV-märkt. Vet dock inte innehållet där än. Någon som vet? I alla fall ska jag kolla upp det. Och så länge testa göra egen variant av välling.

Annah kom med ett bra tips på enkel välling:
1/2 dl havregryn till 2,5 dl mjölk. (kör havregrynen med mixern)
För ett ekologiskt alternativ kan man då ta ekologisk havregryn och mjölk. Välling behöver alltså inte innehålla 10-20 ingredienser.

Läs gärna diskussionen på min instagram eller Matfuskets facebooksida.

Den här sötnosen alltså. Jag skulle kunna äta upp honom. Så go är han.

Om dagarna jagar jag honom – och han är snabb. Han klättrar överallt, river ner saker, drar i gardiner, äter tidningar och böcker, äter skor och älskar att krypa rundor här hemma med en boll i munnen.
Jag börjar misstänka att han var hund i sitt förra liv. ♥

Värsta träningspasset. Helt slut efter en dag med den här killen. Fullt ös medvetslös.
Och jag älskar varje sekund. Vad vore världen utan vår underbara lillebror. Så självklar. Så älskad.

Tack för alla fina hälsningar och tillrop om vårt nya hus. Så glad jag blir och faktiskt är det lite övervälmande. Tror bestämt det var kommentar-rekord på bloggen igår. Stort Tack!

Ibland är det skönt att ta en paus. Bara gå ut i skogen med barnen. Titta på kottar, insekter och upp på de vackra trädkronorna som prasslar i vinden.

Igår var en sådan eftermiddag. Av två timmar så var åtminstone 20 minuter fridfullt. För hur mysigt och fint man än tror det ska bli så blir det ibland fullständig kaos. Så var det igår.

Alexander fick ett utbrott när jag ville att han skulle sitta med lillebror bland vitsipporna. Sen var det full cirkus. Johan blev ledsen för han var trött men ville inte sova. Alexander gnällig för han var hungrig men ville inte äta mellanmålet jag tagit med. Jag tänkte i en stund att vi skulle fika och ha det mysigt ute vid lekplatsen. Som vanligt. Tanken är god men det går inte alltid som man tänkt sig. (fast det ser man inte på bilderna. Bilderna berättar något helt annat.)

Man ska vara så förbaskat lycklig hela tiden. Överallt ser man bilder på lyckliga familjer, ungar och husdjur. På Facebook, instagram och bloggar.
”Feel-good-bloggar”/inspirationsbloggar har jag svÃ¥rt för. När allt är för perfekt. SÃ¥ förbaskat perfekt. Jag fÃ¥r Ã¥ngest och undrar om den där bloggerskan aldrig har trotsiga och trötta barn eller ett stökigt hem.

Visst. Vissa väljer att bara visa det positiva. Fine. Jag köper det inte, dÃ¥ surfar jag vidare. Har slutat läsa sÃ¥dana bloggar för jag fÃ¥r bara ont i magen över att allt ska vara sÃ¥ perfekt. Och jag känner mig stressad för jag inte hinner blogga en gÃ¥ng om dagen om hur himla perfekt livet är. Tacka vet jag ”real-life” bloggar. Att man kan läsa om nÃ¥gon som gÃ¥r igenom nÃ¥got som man själv känner igen… eller kanske inte visste nÃ¥got om.

Jaja. Allt är inte en dans på rosor och igår var en riktigt jobbig eftermiddag.

Morgonen idag var ju ocksÃ¥ lite sÃ¥där. Jag fick stressa (har svÃ¥rt med rutiner när jag är själv med barnen pÃ¥ morgonen – det är ju inte sÃ¥ ofta jag är själv pÃ¥ morgonen) och grädden pÃ¥ moset är att Alexander nu börjat bli ledsen när jag lämnar honom pÃ¥ förskolan. Antagligen bara nÃ¥got han gÃ¥r igenom just nu. Det är likadant när han ska vara hos mormor och morfar till exempel.

Så. Nu ska jag pusta ut. Johan sover för tillfället. Se på dokumentären L som i lycka på SVT Play. Har hört att den ska vara bra.

Det här är berättelsen om dagen dÃ¥ Mackapär-Ulrika kom och hälsade pÃ¥ oss. Vi skulle fika och umgÃ¥s med barnen (vi har jämnÃ¥riga pojkar). Och sÃ¥ hade Ulrika frÃ¥gat om hon fick komma hem till oss och fota för sin nya blogg ”Mackapär visit”.
Vilken ära! Ulrika tyckte alltså att vi har ett hem som är värt att visa upp på hennes inspirerande blogg.

Nu blev ju vårt möte lite märkligt. Faktiskt så blev jag lite överrumplad.
För jag hade nämligen för mig att Ulrika skulle komma på eftermiddagen. Men icke. Vi hade bestämt förmiddagen. Förvirrad som jag är tog jag fel på tiden alltså.
Så precis när jag gått ur duschen hoppar Ulrika ut ur bilen med sina pojkar. Vi hade inte ens plocka undan i köket och vi hade pyjamas på. Den enda som var klädd och inte i pyjamas var Alexander. Haha.
Ja, vad ska jag säga? Jag kan inget annat än skratta Ã¥t eländet… (ni som känner mig tänker nog nu: Typiskt Lotta!)

SÃ¥. Det blev sannerligen en OSTYLAD bildserie Ulrika fick till.
Men ACK SÅ FINT. Underbara foton på vårt hem.
Jag blev så glad av att se det genom någon annans ögon. (även om jag skulle ha flyttat och tagit undan vissa saker om jag inte tagit fel på tiden.. som t. ex. en sax och röran på diskbänken. Det är liksom inte likt oss att ha så rörigt när någon kommer hem till oss.) Det syns nog ganska så tydligt att det är en barnfamilj som bor här och Ulrika visar den ostylade sanningen efter en kaotisk morgon.

Det är i alla fall en häftig känsla och jag är otroligt ärad.

Tack Ulrika för dina fina foton och varma ord om vÃ¥rt hem. ♥

+ All images of our home in this post are by Mackapär. Please visit her lovely blog ”Mackapär visit” to see more of our home. (Real life. No styling. I wish I had the time to at least clean up the dishes in the kitchen… it’s not like us to have a mess when we have a visit.)