Sen vi köpte vårt drömhus har vi hela tiden funderat och tänkt hur det ska bli med jobb och förskola för barnen. Vi ska flytta, jag ska börja jobba, Johan börja på förskola och Alexander byta förskola. Allt på en och samma gång. Det blir liksom lite för mycket för vår lilla familj.

Eller i alla fall mamman som haft stor Ã¥ngest. Främst oro för Alexander. Jag tror inte han tar förändringar sÃ¥ bra. (eller sÃ¥ är det jag som störst Ã¥ngest… antagligen är det sÃ¥. ja.)
Så vi beslutade att han skulle få börja på nya förskolan redan i augusti eftersom tanken är att jag ska börja jobba tidigare än vi först beräknat.

Men efter att sagt till på förskolan att han inte kommer gå höstterminen ångrade jag mig. Jag fick värsta ångesten och tänkte att det blir nog bäst om han går på sin förskola, sitt Pytte, tills efter flyttröran har lagt sig. Strunt samma om jag måste börja jobba, strunt samma om Magnus jobbar dubbelveckor. Vi får pussla ihop det på något sätt.

För åh. Det värsta med att flytta det är att vi måste byta förskola! Vår första tanke när vi bestämde oss för att köpa 30-tals huset var att vi måste byta förskola. Hemska tanke!
Vi trivs så bra (framför allt Alexander!) med Pytte och fröknarna. Och montessori i allmänhet. Helst skulle jag vilja att pojkarna fortsatte på Montessori-skola men tyvärr finns det ingen dit vi ska flytta. Och vi vill att pojkarna ska gå i förskolan i samma by som vi bor just för att de ska få kompisar i närheten.

Hur som helst. Det ordnar sig nog. Nu kommer pojkarna börja först i januari på nya förskolan. Så slipper jag oroa mig för detta och istället koncentrera mig på flytten till nya huset. Det blir nog bäst så.

+ De fina bilderna tog min vän Pernilla pÃ¥ nationaldagen. Det är en lyx att ha en vän som är fotograf. Att fÃ¥ en vacker eftermiddag förevigad där till och med jag fastnade pÃ¥ bild. (ApropÃ¥ att inte finnas med pÃ¥ bild med sina barn.) Tusen tack! ♥

Kameran jag fick i födelsedagspresent av min käre make är här! ♥ Oj, vad jag har saknat att fotografera med systemkamera – faktiskt sÃ¥ mycket att jag gick fullständigt bananas och tog massor av snapshots här hemma.
PÃ¥ allt möjligt. Allt för att testa kameran. Tills jag kom pÃ¥ att jag fotat i RAW (som jag alltid gör) och att mitt gamla Adobe CameraRaw inte stödjer de nya RAW-filerna. Visste att det var nÃ¥got jag inte tänkt pÃ¥… Damn it!

Så jag gick bananas en gång till här hemma men fotograferade i jpeg istället. Oj, vilken skillnad. Jag hade glömt totalt hur underbart det är att redigera i RAW jämfört med i .jpeg. Herregud! Minns inte när jag fotade i jpeg senast med systemkameran. (jo, med iPhonen så klart men där redigerar jag ju inte bilderna i Photoshop på samma sätt.)

Nu till en annan kul sak. VI HAR SÅLT HUSET!!! Så himla skönt. En visning och nu är det klart. Vi pustar ut och kan koncentrera oss på nya huset!

Idag var en bra dag med andra ord – väldigt bra! Fast otroligt grÃ¥ och mörk. Det har regnat konstant! Kanske inte den bästa dagen att fota inomhus bilder…

Men vad gör det när man har en ny kamera och tvÃ¥ fina pojkar att fotografera? ♥

Den här sötnosen alltså. Jag skulle kunna äta upp honom. Så go är han.

Om dagarna jagar jag honom – och han är snabb. Han klättrar överallt, river ner saker, drar i gardiner, äter tidningar och böcker, äter skor och älskar att krypa rundor här hemma med en boll i munnen.
Jag börjar misstänka att han var hund i sitt förra liv. ♥

Värsta träningspasset. Helt slut efter en dag med den här killen. Fullt ös medvetslös.
Och jag älskar varje sekund. Vad vore världen utan vår underbara lillebror. Så självklar. Så älskad.

Tack för alla fina hälsningar och tillrop om vårt nya hus. Så glad jag blir och faktiskt är det lite övervälmande. Tror bestämt det var kommentar-rekord på bloggen igår. Stort Tack!

Det här är berättelsen om dagen dÃ¥ Mackapär-Ulrika kom och hälsade pÃ¥ oss. Vi skulle fika och umgÃ¥s med barnen (vi har jämnÃ¥riga pojkar). Och sÃ¥ hade Ulrika frÃ¥gat om hon fick komma hem till oss och fota för sin nya blogg ”Mackapär visit”.
Vilken ära! Ulrika tyckte alltså att vi har ett hem som är värt att visa upp på hennes inspirerande blogg.

Nu blev ju vårt möte lite märkligt. Faktiskt så blev jag lite överrumplad.
För jag hade nämligen för mig att Ulrika skulle komma på eftermiddagen. Men icke. Vi hade bestämt förmiddagen. Förvirrad som jag är tog jag fel på tiden alltså.
Så precis när jag gått ur duschen hoppar Ulrika ut ur bilen med sina pojkar. Vi hade inte ens plocka undan i köket och vi hade pyjamas på. Den enda som var klädd och inte i pyjamas var Alexander. Haha.
Ja, vad ska jag säga? Jag kan inget annat än skratta Ã¥t eländet… (ni som känner mig tänker nog nu: Typiskt Lotta!)

SÃ¥. Det blev sannerligen en OSTYLAD bildserie Ulrika fick till.
Men ACK SÅ FINT. Underbara foton på vårt hem.
Jag blev så glad av att se det genom någon annans ögon. (även om jag skulle ha flyttat och tagit undan vissa saker om jag inte tagit fel på tiden.. som t. ex. en sax och röran på diskbänken. Det är liksom inte likt oss att ha så rörigt när någon kommer hem till oss.) Det syns nog ganska så tydligt att det är en barnfamilj som bor här och Ulrika visar den ostylade sanningen efter en kaotisk morgon.

Det är i alla fall en häftig känsla och jag är otroligt ärad.

Tack Ulrika för dina fina foton och varma ord om vÃ¥rt hem. ♥

+ All images of our home in this post are by Mackapär. Please visit her lovely blog ”Mackapär visit” to see more of our home. (Real life. No styling. I wish I had the time to at least clean up the dishes in the kitchen… it’s not like us to have a mess when we have a visit.)

Morgonljus som flödar in i vardagsrummet. Ny mobil från Mackapär som skapar mjuka skuggor på väggen.
Liten Johan gömmer sig bakom gardinen i morgonsolen. Sent eftermiddagsljus flödar in i köket över de vackra gula Ranunklerna.

+ Bilderna är mitt bidrag till söndagsbilden på Fabriken.

Min kära systemkamera har dött. Eller ja. Den behöver tydligen in på verkstad och lagas efter 6 års trogen tjänst. Så nu funderar jag på en ny kamera. Vore kul att bestämma sig innan helgen (lördag) men det lär ju inte hända. På lördag får jag nämligen hänga med Pernilla och fota ett bröllop igen.

Vi fÃ¥r väl se hur det gÃ¥r. Ska försöka lära mig Leica kameran. Alla inställningarna. Men tja… när ska tid finnas till det? Det fÃ¥r kanske bli världens första porträttfotografering av brudpar med iPhone 5?